Film vs. digital detektor: Varför vi satsar på Digitalröntgen
Digital radiografi med detektorpaneler (DDA) har förändrat hur vi arbetar med röntgen. För oss handlade övergången inte bara om skarpare bilder och snabbare svar, utan lika mycket om miljö och arbetsmiljö genom hela processen. Här är varför.
Framställningen: filmen bär på en kemisk ryggsäck
Röntgenfilm är inte bara plast. Den innehåller ljuskänsliga silverföreningar, och tillverkningen är resurskrävande långt innan filmen ens når en anläggning. Varje exponerad film måste dessutom framkallas i kemiska bad, framkallare och fixerbad, som förbrukas, måste bytas och till slut tas om hand. En digital detektor exponeras, läses av och återanvänds om och om igen. Ingen film som förbrukas, inga bad som ska blandas.
Under arbetet: kemikalier, avfall och exponeringstid
Med film uppstår kemiskt avfall vid varje framkallning, förbrukade bad och silverhaltigt sköljvatten som inte får hällas ut hur som helst utan ska samlas upp och hanteras som miljöfarligt avfall. Det innebär hantering, förvaring och transport av kemikalier ute i fält. Med DDA försvinner den delen helt. Till det kommer strålningen: eftersom en digital detektor är betydligt känsligare än film krävs kortare exponeringstid, vilket minskar den samlade stråldosen i arbetsmiljön och gör avspärrade zoner mindre och kortare i tid. Bättre för alla som rör sig på anläggningen.
Efteråt: arkivering utan plast och kemi
En filmbild är ett fysiskt original som ska torkas, arkiveras, förvaras och så småningom kasseras. En digital bild sparas, delas och arkiveras direkt, med full spårbarhet och utan ett enda ark plast. Det gör också att ni får resultatet snabbare och kan fatta beslut tidigare.
Samma krav, mindre avtryck
Att vi lämnat filmen betyder inte att vi sänkt kraven, tvärtom. Vår digitala radiografi utförs enligt gällande standarder och vår SWEDAC-ackreditering, med minst lika hög bildkvalitet. Skillnaden är att vi når dit med mindre kemikalier, mindre avfall, lägre stråldos i arbetsmiljön och snabbare svar.
